Gäddnäsviken

En skyddad natthamn

Stranden sluttar brant ner mot vattnet och alldeles vid kanten ligger lämningar efter tillfälliga läger, så kallade tomtningar. De kan ha anlagts av sjöfarare som sökt natthamn i viken. Tänk dig att du anländer med båt och ser möjligheten att upprätta ett läger i sluttningen. Detta var för länge sedan, förmodligen på medeltiden, cirka 1050-1500 e Kr.

I sluttningen finns ytor på 3 x 2 meter som har färre stenar än marken runtom. Stenarna har lagts samman i en omslutande vall och ner mot vattnet är en meterbred ingång. I vallen finns två meterstora stenar med sprickor som förmodligen uppstått då man eldat mot dem. Det är vanligt att tomtningar har spår av eldstäder, man eldade direkt på marken för det fanns inget golv. Över den stenröjda ytan har det stått ett slags tält som sannolikt byggdes av utrustning från båten. Mast och åror bildade en stomme till seglet, taket, och allt förankrades bland stenarna i vallen. 

Tomtningar finns längs större delen av Sveriges kust, vanligast är de på öar där de använts vid fiske. Utgrävningar som gjorts i norra Kalmarsund visar att tomtningarna är från cirka 1000-1600 e Kr. De som ligger här har förmodligen med hamnen att göra - sjöfarare gick iland för natten och gjorde enkla läger.

Man kan också tänka sig en annan uppkomst. På en karta från 1791 har en vårdkase ritats på platsen. Vårdkasarna var byggda av trä och antändes som varning om fienden siktades. Kanske fanns här en vårdkase redan på medeltiden. Då kan i så fall tomtningarna vara rester av vaktkojor. Kalmarsundskusten har varit utsatt och krigshärjad. Området var en del av en orolig gränsbygd - fram till 1658 tillhörde Blekinge Danmark. Här fanns också flera betydande handelsplatser, däribland Pata som låg bara tre kilometer härifrån.

Heliga Birgitta

"...wid Gäddenääss uthi Capellwiken, där som står upsatt et stort träkors, hwilket kallas S. Britas kors." Capellwiken var gamla namnet på Gäddenäseviken och även idag finns ett kors rest längre in i viken. Beskrivningen som citeras gjordes 1667, samtidigt skrevs traditionen om den heliga Birgitta ned. Den berättar att hennes reliker togs iland här 1374. Heliga Birgitta hade avlidit i Rom året dessförinnan och hennes kvarlevor, reliker, skulle nu föras till Vadstena. Följet som kom med benen seglade med ett fartyg. Härifrån gick en väg till Ålems kyrka, två kilometer bort, relikerna kan ha visats där innan man seglade vidare. Heliga Birgitta hade även släkt som ägde gods i trakten. 

Labyrinter och gravar

I backen ligger åtta gravar av sten, tydligast är det halvmeterhöga röset. Det undersöktes 1935 och två brända benbitar hittades. Undersökningen gav inga svar på gravarnas ålder men sannolikt är de från vikingatiden, 800-1050 e Kr. Gravplatsen kan ha tillhört en närbelägen gård eller är det avlidna sjöfarare som begravts här. 

Intill röset ligger två labyrinter, den ena är mycket otydlig. Labyrinter har en stark koppling till fiskelägen och hamnar men eftersom de bara består av sten är de svåra att datera. Genom att datera fiskelägen som kan knytas till labyrinter vet man att de är från medeltiden (1050-1500) och framåt. Längs Norrbottenskusten finns traditioner om labyrinter som berättar att fiskarna gick i dem för att få fiskelycka. På andra ställen berättas att de byggts som tidsfördriv av sjömän som legat i hamn i väntan på bättre väder. 

Källa: Infoskyltar