Runtorps nedre damm vid Hagbyån och industrimiljön vid Stenskallehult

Dammen vid Runtorps nedre kvarnfall flankeras av Runtorps kvarn på den norra sidan och Stensfors bobinfabrik på den södra.

Runtorps kvarn Foto: Stefan Svenaeus 2026

Runtorps kvarn

Runtorps bykärna ligger ett par kilometer norrut och Stenskallehults bykärna några hundra meter söderut. Miljön vid Runtorps nedre fall är värdefull kulturmiljö med många olika byggnader och anläggningar som belyser en för många kvarnfall typisk utveckling under industrialiseringsskedet 1850-1950.

Bobinfabriken står i princip orörd sedan stängningen. I verkstadslokalen står ännu sex svarvar av varierande ålder, flera av dem från det tidiga 1900-talet. I sågverket står den stora sågbänken kvar.

Bobinfabriken med kraftverksutbyggnad och sågverkFoto: Stefan Svenaeus 2026

Bobinfabriken

Ett hundratal meter från fabriken står en bevarad kolugn.

Storskifteskartan över Runtorps by från år 1792 visar att byn då hade hela fyra sågkvarnar, fyra skvaltkvarnar, en hjulkvarn och ytterligare ett ”kvarnställe” på sina ägor. En av skvaltkvarnarna, som delades mellan några av gårdarna, låg just nedströms bron till Stenskallehult, d.v.s. i princip där den nuvarande kvarnen ligger. Vid brons uppströmssida fanns en såg på Stenskallehults ägor. Då Stenskallehult enskiftades år 1815 hade byn dessutom två mjölkvarnar, sannolikt skvaltkvarnar, just nedströms bron.

Någon gång mellan 1852 och 1886 ersattes den enkla Runtorpskvarnen av en tullkvarn med vattenhjul, samtidigt som en mjölnarbostad byggdes intill. År 1887 tillträddes kvarnen av den arrenderande mjölnaren C O Gustavsson, den nuvarande ägarens farfar. Han uppförde en liten handelsbod på fastigheten. Boden fick 1908 flytta med till hans nyuppförda affärshus vid Runtorps station, där det fick tjäna som varulager.

1908 tillträdde korpral Fors som mjölnare. Han arbetade även som snickare och när han slutade som mjölnare i slutet av 1920-talet blev han istället byggmästare och uppförde flera hus i Stenskallehult. På 1930-talet avstyckades kvarnsamfälligheten och angränsande enskilt ägda mark till en särskild fastighet, Runtorp 6:1, av gårdfarihandlaren och mjölnaren Karl Andersson. Han efterträddes under 1940- och 1950-talet av nya ägare som alla hade andra syselsättningar vid sidan av mjölnaryrket. De hette Julius Gustavsson (snickare), Dahl, Gabrielsson, Teodor Petersson, Albin Olsson (arbetare vid Stensfors bobinfabrik) och Ruben Karlsson (biodlare) som blev den siste mjölnaren vid kvarnen. Efter det att man övergått från turbindrift till tändkulemotor i slutet av 1950-talet drevs kvarnen ytterligare ett par år, innan den slutligt lades ned omkring år 1960. 1971 såldes kvarnen av Olsson till Otto Johansson som fritidsbostad.

Omkring sekelskiftet 1900 inträffade förändringar även på den södra sidan om fallet. Då inrättades en liten bobinfabrik, ”Stensfors Svarveri”, nedströms bron, mittemot Runtorps kvarn. Vid tiden för skiftet fanns ännu inget boningshus i anslutning till fabriken, bara en mindre uthusbyggnad, men omkring år 1935 ska Stensfors Svarverifabrik ha köpts av en fabrikör Wadström, som troligen både lät uppföra en ny fabrik och ett boningshus på tomten. 1939 köptes bobinfabriken av de tre kompanjonerna bröderna Werner och Sture Gustavsson (nuvarande ägarens far), samt Sture Petersson. De drev anläggningen vidare under namnet Stensfors Nya Bobinkompani. På 1940-talet arbetade 15-20 personer i firman som då även drev två kolugnar, samt kolade i milor ute på skogen. I fabriken tillverkades alla typer av svarvade trädetaljer. En stor artikel var whiskykapsyler som exporterades till Storbritannien. En annan var trästommen till klädda knappar som såldes till konfektionsindustrin.

Vid Runtorp nedre har funnits vattendrivna anläggningar åtminstone sedan slutet av 1700-talet. Den nuvarande dammen är gissningsvis samtida med kvarnen i sina äldsta delar, d.v.s. från 1800-talets andra hälft. Dammregistret anger 1850 som byggår och 1970 som ombyggnadsår. Tidigare fanns ålkistor vid de båda luckutskoven. Vid kvarnen finns stenskoningar mot vattenmagasinet och i kanalen. Vattenmagasinet är rikt på stenblock – ett stort, karaktärsskapande flyttblock tronar mitt i vattenspegeln. Tröskelutskovet skapas av en låg betongtröskel på en berghäll.

Läs mer i länsstyrelsens faktablad om platsen

Källa: Kulturmiljö vid vatten INVÄVA (Länsstyrelsen i Kalmar län, webbgis)

 

Visa på Google maps

Tryck enter om du vill se resultat på söksidan