Bergkvara

Historisk hamn med handelsplats och varv

Bergkvara är präglat av sina historiska funktioner som hamn, varv och handelsplats. Dessa arbetsplatser har bidragit både till de kulturmiljöer som Bergkvara består av idag och till dess identitet. Bebyggelsemiljöerna i hamnen, från 1700–1900-tal, består bland annat av hamnmiljöer, stationsmiljö, kaptens- och redarvillor, handelshus samt små stugor för sjöfolk och lotsar. Ljusa oljefärger och omsorgsfull panelarkitektur dominerar, många i den speciella Torsåspanelens stil.

Till Bergkvara tätort räknas också Gökalunds samhälle vid landsvägen, med karaktäristisk småskalig malm- och hantverksbebyggelse. Till 1900-talets historia hör turist- och sommarorten Bergkvara, med småbåtshamn och sommarstugeområden. 

Bergkvara omnämns första gången år 1600 då Karl IX i sina privilegier till Kalmar stad utfärdar förbud mot olagliga hamn- och marknadsplatser, bl a Bergkvara hamn. I kung Gustav II Adolfs privilegier år 1616 till Kalmar förlänades rätten att hålla marknad vid Bergkvara. Detta kan ses som början på ortens utveckling till  hamn- och handelsplats.

Vid den här tiden fanns ingen byggelse på platsen. Bergkvara är heller inte en gammal jordeboksenhet. Namnet kan i förleden härledas från ett äldre ord "Birk/biork" = 'björk' och i efterleden från dialektordet vara = 'sandig strand, grusig utmark'. Namnet är troligen en beskrivning av terrängen vid den aktuella kustremsan och är således ett marknamn, inte ett ortnamn. Av äldre kartor att döma har kuststycket ursprungligen varit en del av gårdarna i Skällenäs.

Bergkvara blev en lydköping till både Kalmar och Karlskrona. Den första bebyggelsen i Bergkvara var en mindre byggnad som innehöll handelsbod, bostad och lager för den köpdräng (filialföreståndare) Johan Johansson Kempe som Kalmars borgare 1719 utsåg till sin företrädare på orten. Detta som svar på den tvist som under slutet av 1600-talet uppstått mellan städerna Kalmar och Karlskrona om rätten att bedriva handel och bruka hamnen i Bergkvara. Några årtionden senare utsåg Kalmarborgarna en handelsman att företräda dem i Bergkvara: Erik Kastman som blev bofast i Bergkvara ca 1750. För honom  uppfördes den Kastmanska handelsgården, numera Lindbergska gården. 

Bergkvaras egentliga genombrott kom efter handelsfrihetsförordningarnas införande vid mitten av 1800-talet. Handel samt varvs- och rederinäring kom att dominera och många sökte del i dessa verksamheter. Den så kallade bondeseglationen fick stor betydelse. Till ortens ledande gestalter hörde Håkan Sjögren, Håkan Petersson och Lorentz Petersson. 1840 fick också Karlskrona möjlighet att etablera ett handelshus (nuvarande 'Alm & Borgs').

Fram till första världskriget räknades Bergkvara som Sveriges näst största hemmahamn för segelfartyg. Den enskilt viktigaste exportvaran var s k 'props', dvs trästockar som användes som pålar och bjälkar i de engelska kolgruvorna. Efter första världskriget tappade Bergkvara sin roll som betydande hamn, handels- och lastageplats.

1902 drogs järnväg till Bergkvara. Trafiken upphörde 1965. Den gamla järnvägsstationen finns kvar.

1921 inrättades Bergkvara municipalsamhälle, som omfattade både Bergkvara och Gökalund som då officiellt blev en del av Bergkvara.

Municipalsamhället upplöstes 1955 och sedan 1971 är Bergkvara ett samhälle i Torsås kommun.

Populär turistort

Bergkvara är en populär semesterort med tanke på sitt lägge vid havet och flera intressanta besöksmål, som Berkvara kulturmagasin och Bergkvara konsthall samt ett sjöfartsmuseum.

Kulturmagasinet

Sjöfartsmuseet

Källa: Wikipedia och Kulturmiljöprogram för Torsås kommun m m