Fliseryd och Finsjö
Samhällena Fliseryd och Finsjö har båda vuxit upp omkring de industrier som vattenkraften i Emån och Kvillen utgjort förutsättningar för. Den i större sammanhang mest kända anläggningen under 17- och 1800-talet var Fliseryds Krutbruk, beläget på holmar i Emån vid Läggevi och uppfört omkring 1740 som ett av landets sex krutbruk. Brukets byggnader var av säkerhetsskäl utspridda på flera holmar i ån. Denna särpräglade industriverksamhet pågick till 1890-talet.
Krutholmarna skulle i början av 1900-talet bli plats för den största industri som funnits i Fliseryd, Jungners. Holmarna kom därefter att få heta Jungnerholmarna. Verksamheten med i första hand batteritillverkning pågick ända fram till 1974. Fliserydsfabriken var en del i den stora Jungnerkoncernen som hade tillverkningar av de mest skiftande slag, till och med skeppsbyggeri, och hade export och affärsförbindelser över stora delar av världen. Jungnerholmarnas industrihistoria fram till saneringen 1999 finns dokumenterad i Mönsterås kommuns "Jungnerholmarna - en industriepok vid Emån.".
Det var Finsjö som blev traktens första industrisamhälle. Där fanns redan tidigt pappersbruk, snickerifabrik, träsliperi, tegelbruk, såg med mera. I Finsjö byggdes också under de första åren på 1900-talet Emåns första kraftstation, vilken sedermera utvecklades till det kraftföretag som kom att svara för elektrifieringen av norra delen av Kalmar län.
Fliseryd, som ligger där Kvillen och Emån flyter samman, kom dock av olika orsaker snart att ta över Finsjös roll som bostadsort och centrum för den omgivande bygden. Fliseryds läge är det klassiska för en samhällsetablering från industriepokens tidigare år - korsande landsvägar vid ett vattendrag med fallhöjder och en bro över vattendraget.
I Fliseryd, närmare bestämt vid den så kallad Allmännebacken - där kyrkan nu ligger - förekom, åtminstone under tidigt 1800-tal, köp och byte av jord- och skogsprodukter under marknadsliknande former. Officiella torgdagar hölls sedan från början av 1870-talet söder om kyrkan. De levde vidare som kreatursmöten ända till mitten av 1940-talet.
Såväl norr som söder om kyrkan har funnits längor med kyrkstallar. De senare brann så sent som 1949, stallarna på norrsidan revs. Prästgården är av ganska sent datum, en typisk 1920-talsbyggnad med brutet tak.
Fliseryds roll som centrum förstärktes då den nya kyrkan stod färdig en knapp kilometer söder om Emån invid Mönsteråsvägen. Samhället omges fortfarande av en mycket glest bebyggd, genuin landsbygd, men de stora gårdarna inom denna, med många herresäten, var på den tiden betydelsefulla produktionsenheter för jord- och skogsprodukter. De hade ett stort behov av olika slags hantverks- och annan service, till exempel kvarn, sågverk, mejeri, smedja, konstgödselhandel, bank, skomakare, skräddare, sadelmakare, snickare, målare, garvare och dylikt. Allt detta kom också till i Fliseryd.
Redan i mitten av 1800-talet fick Fliseryd sitt mejeri, som även det utnyttjade vattenkraften. Kärnan och vattenpumpen drevs av en vattenturbin inmonterad under mejerigolvet, där vattnet dragits fram i en grävd och sprängd kanal från en slinga av Emån. Mejeribyggnaden finns fortfarande bevarad.
Ruda - Oskarshamn järnväg, som var färdig 1907, bidrog påtagligt till industriernas förutsättningar och utvecklingsmöjligheter. Järnvägen drogs så att den passerade både Finsjö och Fliseryd med station på båda platserna. Fem år efter järnvägens tillkomst byggdes Ekåsa ålderdomshem, som är samhällets mest monumentala byggnad. Intill Ekåsa finns den lilla träbyggnaden, "cellen", ett närmast makabert minne av hur man även i ganska sen tid behandlade sjuka och utstötta människor.
I södra delen av samhället finns också det gamla välbevarade husartorpet Strömsborg. Inom Fliseryd - Finsjöområdet ligger också Läggevi herrgård. Läggevi var från början en by som, förmodligen under 1700-talet, slogs ihop till en enda stor gård. Hela byn hade redan på 1300-talet haft en enda ägare, Birger Persson - Heliga Birgittas far - vilken också ägde Grönskog och det närbelägna Åby. Bland senare ägare till Läggevi finns ätten Marks von Würtenberg. Läggevi hade tidigare en ståtlig herrgårdsbyggnad i två höga våningar, vilken dock brann ner 1905 och då ersattes med den nuvarande, vilken är en ombyggnad av en av flyglarna till den nerbrunna byggnaden.
Mellan Läggevi och Finsjö ligger en av traktens äldsta byggnader intill landsvägen, det så kallade nya krutmagasinet. Byggnaden är, trots namnet, långt ifrån ny; den är uppförd 1799 och har under 1900-talet haft olika användningsområden, bland annat som biograf. Invid det nya krutmagasinet, nära en slinga av Emån, ligger Emågården, en klassisk dansbaneplats med välbevarad dansbana med tillhörande anordningar, allt beläget i lummig lövvegetation. Anläggningar av detta slag är värdefulla minnen av en landsbygdens nöjeskultur som av många tecken att döma är i utdöende.
Kulturvärdet i Finsjö är i första hand grundat på de industrihistoriska värdena. Fliseryds samhälle har sin äldsta industrihistoria vid Kvillen och Jungnerholmarna och därutöver kommer samhällets kyrkbykaraktär och funktionen som centrum för en omgivande landsbygd. Ett värdefullt inslag i samhället och för kunskapen om dess historia är hembygdsparken med dess, till största delen ditflyttade byggnader och anläggningar, hämtade i Fliseryd och dess omnejd.
Källa: Kulturminnesvårdsprogram för Mönsterås kommun