Gullabo

När ett kapell uppfördes i Gullabo i början av 1700-talet ledde det till att ett sockencentrum började bildas här. Efter att den nuvarande kyrkan byggts på samma plats 1804 utvecklades kyrkbyn ytterligare. Då järnvägslinjen mellan Gullabo och Torsås invigdes 1917 kunde människorna i socknen förbättra sina utkomstmöjligheter. Det traditionella skogs- och jordbruket samt slöjdandet gynnades av de förbättrade kommunikationerna, och handelsverksamheten kom att blomstra i kyrkbyn. Längs vägen vid kyrkan tillkom flera affärsrörelser. Enligt en beskrivning från 1935 fanns bland annat bankhus, diverseaffär, modeaffär, bageri, virkesaffär och cykelhandlare. De bidrog till att skapa känslan av centrum. Vissa av dessa byggnader finns kvar än idag, till exempel Smålandsbanken samt Sparbanken.

Eftersom befolkningsutvecklingen varit svag eller vikande i socknen under 1900-talets andra hälft har dessa verksamheter vid affärsstråket försvunnit och dess karaktär försvunnit genom rivna, ombyggda eller förfallna byggnader.

Det tydligaste spåret efter järnvägsepoken är det arkitektoniskt intressanta, ovanliga och vackra stationshuset.

När järnvägen 1917 kom till Gullabo innebar det en stor förändring för människornas möjlighet till kontakt med omvärlden. Kyrkbyn växte och handeln tog fart. Det pampiga stationshuset byggdes (1916–17), liksom kyrkskola (1919) med lärarbostad och ny prästgård (kring 1920). Järnvägen öppnades 1917, men blev bara 23 år gammal. Redan 1940 lade man ner persontrafiken. Sträckan till Vissefjärda blev aldrig byggd.

Enligt sägnen kan namnet Gullabo härledas till tiden för digerdöden vid mitten av 1300-talet. Sägnen säger att pesten hade slagit så hårt mot bygden att bara en enda kvinna fanns kvar i livet. Hon tog med sig sin näverlur ut i skogen och blåste åt alla håll för att få kontakt med någon annan människa. Ljudet hördes av bonden Gul från Långasjö socken, som också var ensam överlevande från sin trakt. De båda hittade varandra vid Blå källa, ett landmärke där än idag fyra bygränser möts. Tycke uppstod mellan de två, som blev ett par. De bosatte sig i Öjebomåla utanför dagens Gullabo. Enligt sägnen är det bonden Gul som givit namn åt Gullabo (Gul-abo).

Socknens första kyrka ska ha byggts i Kyrkebo någon gång under tidig medeltid eller tidigare, men övergivits kring 1200. Denna första enkla kyrka ska ha ersatts av en kyrka i Glosebo. Enligt sägen fylldes denna kyrka med lik och övergavs då digerdöden härjade svårt i bygden i mitten av 1300-talet. Under drygt tre århundraden därefter saknade församlingen kyrka. Den första träkyrkan i Gullabo byggdes 1713 och låg på samma plats som nuvarande kyrka. Redan 100 år senare ersattes den med den nuvarande kyrkan.  

Torsås kommun, med särskild fokus på Gullabo socken, har under årens lopp blivit kallad ”Slöjdriket”. Sedan mitten av 1800-talet har här tillverkats slöjd för avsalu, som en betydande del av ekonomin. Några av dessa slöjdare blev så framgångsrika att man hade anställda i sin rörelse. Andra fungerade som rena återförsäljare och åkte i seklets början till Stockholm för att avyttra bygdens alster. Några tog lokalt hand om återförsäljningen. Det var också många som vandrade till andra orters marknader för att där få en slant för sina träprodukter. Idag finns bara några få tydliga exempel på lämningar eller bevarade snickerifabriker och slöjdverkstäder kvar i socknen.

Bygdens kanske mest omskrivna historiska personlighet är Nils Dacke. Nils var bondson från Södra Lindön, idag i Vissefjärda socken, precis vid gränsen till Gullabo. Dacke var under en period också kronotorpare på gården Flaken vid Lyckebyån i dåvarande Gullabo socken, senare Rödeby i Blekinge. Efter ett avgörande slag i Virserumstrakten år 1542 blev Dacke allvarligt sårad. Han ska då ha dragit sig tillbaka till sina hemtrakter i Gullabo och hållit sig gömd, kanske i en grotta på Hästmahults ägor som ännu finns kvar. Det finns flera grottor i denna skogsbygd, även i grannsocknen Vissefjärda och i Blekinge som än idag kallas Dackegrottor. Till de registrerade fornlämningar som finns inom tätorten hör förutom  hembygdsgården två fynd av stenyxor som indikerar att området var befolkad i någon mån redan under stenåldern.

I skogen runtom finns flera registrerade slaggförekomster, vilket är karaktäristiskt för hela socknen. Vid vägen som går norrut från Gullabo, mellan Lilla och Stora Glosebo finns lämningar efter den äldre kyrka som var föregångare till dagens. Vid församlingshemmet finns en över en meter hög minnessten i granit med texten Gustav Adolf 19 17/5 54, vilket är till minne av Konung Gustaf VI Adolfs Eriksgata 1954.

Kyrkomiljön, skolmiljön och den unika järnvägsstationen bildar en egen liten kulturmiljö, tillsammans med prästgård och lärarbostad. Skolan och prästgården är uppförda som stora villor i 1920-talsstil, med brutna tak och ljusmålade träpaneler. De har bevarade träfönster, entréer, tegeltak, skorstenar och andra detaljer. Lärarbostaden är en bevarad mindre villa i 1920-talsstil med brutet tak. Till prästgården hör också en anlagd trädgård med gångar och uppvuxna träd. Båda har stenstolpar och vackra smidesgrindar, samt stenstolpar till låga trätaket som omgärdar tomterna.

Prästgården

Den raka gatan ner mot stationshuset får karaktär av uppvuxna träd, staket med stenstolpar och stenmur. Järnvägsstationen är ovanlig i sin karaktär både vad gäller husets form och utsmyckningar. Byggnaden är högrest, med höga smårutiga träfönster av 1910-talstyp. Fasaden är klädd med stående ljusmålad träpanel, inramad av liggande vitmålat listverk och med inramade speglar under fönstren. Taket är en enkel form av säteritak, med ett litet halvrunt, smäckert takfönster och två höga skorstenar. Stationshuset är det tydligaste spåret efter den nedlagda järnvägen.

Öster om kyrkomiljön finns flera välbevarade gårdar, med flera ålderdomliga mangårdsbyggnader med Torsåspanel, och många bevarade faluröda
ekonomibyggnader, både inne i tätorten mitt emot kyrkan och utmed vägen mot Torsås. Området får också karaktär av den smala vägen och bevarade, hamlade askar.

Kyrkan i Gullabo är en liten vitmålad panelklädd timrad träkyrka med tegeltak, byggd 1804 - 1805. Församlingshemmet norr om kyrkan uppfördes ursprungligen 1903 men har senare byggts till. Den lilla timmerkyrkans fasader försågs under 1800-talets andra hälft med en locklistpanel, som tjärades. Först senare målades panelen med ljus oljefärg som idag. 

Norr om kyrkan finns en vägkorsning som trots stora förändringar ännu bär spår av ett tidigare litet affärscentrum i form av en före detta lanthandel med ett bevarat lager/uthus i trä och en tidigare bankbyggnad i funkisstil. 

Gammal lanthandel till vänster och tidigare bank till höger

Det lilla affärscentrat sträckte sig tidigare västerut, utmed vägen mot Vissefjärda. Här fanns affär, gästgiveri och verkstad med bensinstation. Verkstadsbyggnaden finns kvar i tämligen orört skick med tillhörande bostadshus.  

Gästgiveriet

Hembygdsgården från 1937 innehåller ett antal olika äldre, hitflyttade, byggnader, såsom en båtsmansstuga, en torparladugård, en skvaltkvarn, en mangårdsbyggnad, en jordkällare och en ängslada. De flesta är av typen äldre än 1875, målade med falu rödfärg.

Skvaltkvarn

Källa: Kulturmijöprogram för Torsås kommun