Halltorps kyrka
Halltorps kyrka började byggas i slutet av 1100-talet som kombinerad kyrka och sockenfästning. Mittdelen var i fyra våningar, där den understa, som inte kunde nås utifrån, var avsedd som skyddsrum. Andra våningen var själva kyrkorummet. Porten till detta satt tre meter över marken och nåddes via en trappa eller en stege. Ovanpå kyrkorummet fanns en låg förrådsvåning och över denna låg en skyttevåning. Kyrkan hade troligen två torn. Båda var i sina övre delar inredda som skyttevåningar.
I början av 1400-talet hade kyrkan spelat ut sin roll som borg samtidigt som en växande församling krävde en större kyrka. En radikal ombyggnad gjordes. Triumfbågsväggen revs, liksom de två tornen. En ny triumfbåge togs upp i östra yttermuren utanför vilken ett kor byggdes.
Vid slutet av 1700-talet byggdes kyrkan, som då var starkt förfallen, om än en gång. Denna gång förvandlades medeltidskyrkan till en gustaviansk kyrka. Koret höjdes och breddades till samma mått som långhuset. Vid ombyggnaden stjäptes rivningsmaterial som blev över från de över våningarna ner i den ännu bevarade bottenvåningen, något arkeologerna idag är tacksamma för. När kyrkan renoverades i början av 1950-talet återupptäcktes den igenfyllda källaren, och man återfann bland annat de ursprungliga kraftiga takbjälkarna från 1100-talet. I fyllnadsmassorna i källaren hittade man över 2 500 föremål, både sådana som hörde ihop med gudstjänstbruket och sådana som visar att bottenvåningen måste ha använts även till bostad. Där fanns träbritsar utefter väggarna liksom en stor mängd köksredskap och rester efter djurben. Bland fynden fanns också en koppardosa innehållande kopior av fyra sigillstampar från första delen av 1200-talet, avsedda för biskoparna Uffo i Lund, Laurentius i Linköping, Iwarus i Odense och Nicolaus i Roskilde.
I slutet av 1800-talet revs det gamla vapenhuset och portalen ersattes med ett fönster. Vid den senaste renoveringen i början av 2000-talet uppfördes istället ett nytt vapenhus på samma plats som det medeltida, med ingång från källarvåningen. Ingången till kyrkorummet på andra våningen utgörs av en tidigmedeltida romansk portal.
Dopfunten är gjord av gotländsk kalksten på 1240-talet. Efter att ha stått utomhus som trädgårdsbord och vattenho är cuppans övre del ersatt med konststen.
Målningen på norra väggen har tillskrivits målaren Nils Håkansson, som var verksam i främst Skåne och Blekinge och som är den ende till namnet kände kyrkomålaren i södra delen av landet under 1400-talet.
Altaruppsatsen är skapad på 1760-talet av Andreas Dahlström från Döderhult, och har som huvudmotiv Kristi himmelsfärd.
De kollekthåvar som är upphängda i norra delen av koret är en blandning av nytt och gammalt. På upphängningen står det Joh. Brandt pastor 1709. Han var enligt prästlängden pastor från 1699 till 1713. Troligen är kollekthåvarna skänkta av honom, men dessa har renoverats så sent som 1989.
Predikstolen kom på plats i samband med renoveringen i slutet av 1700-talet, och försågs några år senare med snidade ornament som hade framställts i Stockholm.
Den nuvarande mekaniska orgeln är byggd 1965 av Olof Hammarberg, Göteborg, men fasaden är från den ursprungliga första orgeln.
Nordost om kyrkan står en klockstapel byggd 1725.
Källa: Svenska kyrkan