Kalmar
Kalmar, en residens-, universitets- och handelsstad vid Kalmarsund med medeltida anor och centralort i Kalmar kommun. De största sevärdheterna är Kalmar slott, Länsmuseet med Kronanutställningen, Kvarnholmen med Kalmar domkyrka, Rådhuset och andra byggnader från 1600-talet samt befästningsvallar. Kalmar är regionens administrativa och kulturella centrum, har ett varierat näringsliv och en centralt belägen hamn.
Domkyrkan
Under stadens första 700 år var sjöfart och handel de viktigaste näringarna för att från omkring 1870 ersättas av tillverkningsindustrier. Från slutet av 1990-talet har offentlig verksamhet, forskning och utbildning samt handel och tjänsteproduktion ökat i betydelse, vilket ersatt nedgången i tillverkningsindustrin.
Gamla staden vid slottet
Det fornsvenska ortnamnet Kalmarnir eller Kalmarnar innehåller leden kalm, 'stenröse' och pluralformen arnar av arin, 'grusig ö'. Namnet kan tidigast ha syftat på området Stensö strax söder om staden.
Gamla staden omfattar området väster om Kalmar slott och utgjorde under medeltiden Kalmar stad. Sannolikt var Kalmar den första svenska köpby som tog emot lybska köpmän och sjöfarare vid slutet av 1100-talet. Ur denna köpby växte Kalmar stad fram med bostäder, verkstäder, handelsbodar och bryggor.
Kättilen vid nuvarande Slottsfjärden, där inseglingen från öster var god, blev en utmärkt hamn innanför den viktiga sjöfartsleden genom Kalmarsund. Ett torn, kastal, anlades som ett skydd för hamnen och bebyggelsen. Kastalen blev början till det slott som senare byggdes. Kring den nya bebyggelsen anlades under 1300-talet en halvmåneformad stadsmur.
Den gamla staden hade ett slingrande gatunät och i dess mitt låg Bykyrkan.
Bykyrkan numera riven
Dessutom fanns inom murarna S:ta Birgittas kyrka och Munkklostret med Jungfru Maria kyrka. Offentliga byggnader var Rådhuset, ett tvåvåningshus från 1300-talet, som låg vid torget söder om Bykyrkan. Kalmar slott var kärnan i stadens försvar tillsammans med stadsmuren och bastionen Sankt Erik.
Bastion Sankt Erik
Stadens invånare var för sin försörjning helt beroende av ett varuproducerande omland, främst Mörebygden och Öland. Under 1100- och 1200-talen ökade även den internationella efterfrågan på svenska råvaror; särskilt fisk, smör och andra animalieprodukter. På Ölandssidan fanns kalksten och hästar och det småländska höglandet tillhandahöll dessutom Sveriges rikaste förekomst av myr- och sjömalm samt diverse träprodukter, bl.a. tjära. Animalieexporten till Lübeck dominerades av smör, hudar, kött, späck, talg, ost och honung. Torget var stadens merkantila centrum. Det var här stadsbor och bönder möttes. Utmed de omgivande husväggarna fanns flera permanenta salubodar.
Kalmar blev en stapelstad med rätt att driva handel både in- och utrikes. Tack vare sitt strategiska läge vid Kalmarsund och med närheten till danska gränsen ansågs Kalmar slott, även kallat Sveriges nyckel, under lång tid vara ett av Sveriges fyra viktigaste fästen tillsammans med Tre kronor i Stockholm, Viborgs slott och Älvsborgs fästning. Kalmars betydelse medförde att här genomfördes ett antal möten av stor politisk vikt. Det första kända var kyrkomötet 1266, följt av hanseatiska fredsmötet 1285.
För eftervärlden har Kalmar blivit känt för att Kalmarunionen bildades här 1397. Detta innebar att Danmark, Norge och Sverige förenades under en gemensam kung, Erik av Pommern. Kalmar blev plats för flera möten för att lösa unionstvister, bl.a. Kalmar recess 1483.
Erik av Pommern (Foto: Wikimedia)
Efter att Kalmarunionen upplöst i början av 1500-talet vistades tidvis Gustav Vasa och hans söner på Kalmar slott enligt tidens sed. Deras fogdar drev in skatter in natura i form av bl.a. livsmedel, vilka förbrukades av hovet innan detta drog vidare till nästa slott. Kalmar fick genom sitt strategiska läge en stor betydelse i Gustav Vasas uppbyggnad av nationalstaten Sverige. Både slottets och stadens befästningsanläggningar förstärktes. Dessutom förädlades Kalmar slott till ett renässansslott, framför allt av Erik XIV och Johan III.
Maktkampen i slutet av 1500-talet mellan regenten Sigismund och hans farbror hertig Karl, sedermera Karl IX, drabbade även Kalmar. Ett par års strider följde och avslutades 1599. Tolv år senare anfölls Kalmar av kung Christian IV:s danska trupper som erövrade staden som sattes i brand och plundrades. Slottet belägrades och befälhavaren, Christer Some, kapitulerade. Därefter styrdes Kalmartrakten av danskar fram till freden i Knäred 1613. Kalmarborna började därefter att återuppbygga sin krigshärjade stad.
Gamla staden med slottet hade under unionstiden utstått tolv och under Vasatiden sex belägringar. Under Kalmarkriget 1611 utplånades i stort sett hela staden. År 1639 föreslogs att staden av strategiska skäl skulle flyttas till Kvarnholmen och där byggas upp som en fästning. År 1640 tog drottning Kristinas förmyndarregering beslutet att staden skulle flyttas. 1647 flyttades hela staden till Kvarnholmen och stadsdelen kallades hädanefter Gamla stan. Stadsmuren revs, hus och gator försvann, massorna transporterades som utfyllnad till den nya staden på Kvarnholmen. Bykyrkan sprängdes 1678 eftersom man befarade att den kunde användas av fienden vid anfall mot slottet.
Området låg öde till på 1690-talet då viss småskalig bebyggelse med enklare folks stugor och kålgårdar började växa fram. Under 1700-talets första hälft etablerade Kvarnholmens borgare malmgårdar i området. Dagens gatunät överensstämmer inte med det medeltida.
Hur gamla stan ser ut idag kan du läsa här
Nya staden på Kvarnholmen
Kalmar fästning (muren runt staden) började byggas året efter flytten 1647 och pågick fram till omkring år 1700 utan att fästningen blev helt färdig. Nya hus uppfördes på Kvarnholmen enligt den renässansstadsplan som drottning Kristina undertecknade 1651.
Foto: Krigsarkivet, Public domain, via Wikimedia Commons
Borgmästaren Lars Rosenlund var en av de första som uppförde hus, Rosenlundska huset, på en av de närmare 400 tomterna. Kalmar domkyrka, påbörjad 1660, passade väl in i denna bild liksom Rådhuset, färdigt 1690. Ny hamn anlades vid Storbron utanför stadsporten Kavaljeren och Jordbroporten. Till en ny stadsdel utanför Kvarnholmen, idag Malmen, förflyttades de som tidigare bott på Kvarnholmen.
Några tidstypiska högreståndsbyggnader hör till gruppen karolinska stenhus, bl.a. Residenset, Domprostgården och Dahmska huset runt Lilla Torget. På den norra och östra sidan hade hantverkare, småhandlare, soldater, lägre tjänstemän, och daglönare möjlighet att bygga enklare hus på en del mindre tomter. I hamnens närhet hade sjöfolk och handelsmän sina bostäder. En garnison placerades i staden beroende på Kalmars strategiska betydelse. Landets flottbas med Arniralitetscollegiet fanns några år i staden innan de flyttades till Karlskrona 1689.
Västerport och dess bro var Kvarnholmens enda landförbindelse. Här transporterades varor till och från staden förutom de som var sjöburna. Där betalades även tull.
Stadens och fästningens betydelse ändrades efter att Blekinge, Halland och Skåne blivit svenska genom freden i Roskilde 1658. Trots detta fortsatte fåstningsbyggandet fram till ca 1700. Endast en gång, 1677, var den nya fästningen Kvarnholmen utsatt för beskjutning och då från landsidan när danskarna landstigit vid Jutnabben.
1786 började Kalmar fästning avvecklas och stadens portar lyftes bort 1797. Fästningens norra vallar raserades och användes som utfyllnad i Malmfjärden och nya kvarter tillkom där. Kalmar var en borgerlig stad med landshövding, biskop och läroverk. Kalmarborna försörjde sig på en expanderande sjöfart och handel, bl.a. med trävaror och dessutom hantverk.
Kalmar Ångkvarn påbörjade sin verksamhet och kom att få stor betydelse för staden i drygt 100 år. År 1869 övertogs kvarnen av Johan Jeansson och detta kan betecknas som starten för stadens moderna industriepok. Familjen kom dessutom att engagera sig i bl.a. livsmedelsindustrin liksom i varvsrörelsen. Parallellt med detta utvecklade familjen Kreuger ett antal mindre tändsticksfabriker i och omkring Kalmar till storindustri. Tändsticksmaskintilllverkaren Siefvert Fornander växte i takt med tändsticksindustrins betydelse i landet.
Kalmar ångkvarn
År 1874 sammanbands Kalmar med stambanan genom den första av flera järnvägar, Kalmar järnväg, vilket ledde till att Kalmar Verkstadsaktiebolag startades vid förra sekelskiftet med tillverkning av lok och vagnar. Handelshusen drev en ökande sjöfart och befraktade egna och andras fartyg med bl.a. export av trävaror, import av kol samt import och export av spannmål. Fartyg tillverkades på Kalmar varv.
Bebyggelsen växte på fastlandet och på Ängö vilken reglerades av C H Öhnells stadsplan från 1876. I den planerades bl.a. esplanader liksom Bremerlyckans hyreshus. Därpå följde P 0 Hallmans stadsplan 1905 med bl.a. Kalmar Västra, vars hus mestadels ritades av den förste stadsarkitekten J Fred. Olson. Rostads seminarium utvecklades med tiden till Linnéuniversitetet. Under andra världskriget etablerades flygflottiljen F 12, som avvecklades 1979.
Källa: Kalmar Lexikon