Ljungby skans

På höjden vid Ljungbyholms gård, vid Skansbacken med den förutvarande rättarbostaden på Ljungbyholms gård, ligger det som är kvar av Ljungby skans. Ståtliga tallar med mörkgröna kronor och i grönskan gula och röda gårdshus. Men annorlunda var det krigsåret 1611, under Kalmarkriget, då danske kung Kristian ryckte in över gränsen med sina trupper. Anfallet sattes igång den 1 maj. De danska styrkorna följde den "gamla härvägen" från Brömsebro över Hagby, Bottorp, Mellanmon och Binga, och redan efter tre dagar hade man nått Kalmar stad, som inneslöts och senare intogs. Men slottet höll stånd. Svenske kungen, Karl IX, var inte beredd. Först den 9 juni stod han med 6 000 man vid Ryssby norr om Kalmar. Han var gammal och sjuklig, men ändå utmanade han Kristian till envig. 

Det gällde att hindra fienden från att få förstärkningar och förnödenheter hemifrån. Bönderna i Södra Möre härad fick därför order att samlas vid gränsen och där bygga bråtar. På höjden vid vägen genom Ljungby by uppförde man i all hast vallar och befästningar, och skansen fick till besättning en avdelning ur småländska fotfolket under Olof Hård jämte två ryttarfanor. Den 26 juli stod där en häftig strid. Det är kanske från den, som kanonkulan man hittat vid Edenborgs gård härrör. Danskarna angrep skansen och intog den, och alla gårdarna i byn brändes. Den 3 augusti kapitulerade Kalmar slott. Men ute i socknarna levde motståndsrörelsen kvar, ofta med prästerna som ledare. För att knäcka dem brändes ett antal kyrkor och prästgårdar i december samma år. Bland dem var prästgården i Ljungby. Ett par år senare slöts fred, då danskarna lämnade tillbaka sina erövringar mot en lösensumma av en miljon riksdaler.

Källa: Ljungby hembygdsförening