Norrgård

Norrgård, tidigare även kallad Norregård, var ett jordbruk beläget utmed norra landsvägen i Kalmars utkant. Magnus Gudmundsson Fröberg ägde egendomen från en bit in på 1800-talet fram till sin död 1842. Den stora byggnaden med adress Norra vägen 49 började byggas 1847 och ritades av arkitekt C T Chiewitz, då verksam i Stockholm och senare i Finland. Beställare var Fröbergska stiftelsen med uppgift att skapa en inrättning för "erwärderliga tider till vanvårdade och vanartige barns försörgning och uppfostran till sedlige, nyttige och arbetsamma Människor".

Efter att byggnaden stod klar runt 1850 var fonden i behov av tillväxt och först 1873 vidtogs tillbyggnads-, reparations- och inredningsarbeten. Från 1865 kom den kostnadsfritt att delvis användas som avlastning av undervisningen på Malmskolan innan Tullskolan var byggd. Under senare delen av 1860-talet arrangerades här folkskolefester för alla flitiga och sedliga barn. Den användes även under en period som Missionsföreningens barnhem.

Efter 25 års väntan kunde skolan öppnas 1875 och snart tog man emot 60-70 pojkar för undervisning. När 1924 års barnavårdslagstiftning blivit beslutad godkändes Norrgård som skyddshem för pojkar. Under 1935 utspelades den s.k. Norrgårdsaffären som handlade om att elever utsatts för förnedring bl.a. genom misshandel. Det blev rättegång med fällande domar mot de åtalade. Året efter upphörde verksamheten som otidsenlig och 1938 träffades avtal mellan Fröbergska stiftelsen och Kungl. Maj:t om nybyggnad på annan plats och med namnet Gudmundsgården.

Skolverksamheten på Norrgård pågick till 1942 då den överfördes till Gudmundsgården. Då flyttade Kalmar-Växjö Försvarsområdesstab in och under andra världskriget kom Norrgård under en tid att användas som fångläger för tyska soldater. Från 1979 nyttjades byggnaderna av Kalmar högskola, numera Linneuniversitetet. 

Källa: Kalmar Lexikon