Skäggenäs

Skäggenäs är en halvö ca två mil norr om Kalmar. Här finns de tre samhällena Drag, Boda och Revsudden.

Friluftsliv

Det finns gott om naturupplevelser på Skäggenäs. Här finns stora sammanhängande skogs- och hagmarker samt kustlandskap som erbjuder strövområden, fiskelägen, campingar, naturreservat och stora trädgårdar och ytor för rekreation och lek nära grönska och hav. Revsudden är kanske Kalmar kommuns mest kända fågellokal med sträcket i Kalmarsund. Framförallt är det ejdersträcket på våren som gjort lokalen känd. På Revsudden vid  Norra Rev finns en småbåtshamn.

Möjlighet till fiske, paddling, bad och camping finns bland annat på Lindö, Revsudden och Enerevet norr om Drag. Drags kanal går mellan södra och norra Dragsviken och det är möjligt att paddla kanot genom kanalen. Kalmarsundsleden korsar Revsuddevägen mellan Rockneby och Drag och lite norrut på leden finns en grillplats med vindskydd. 

Fina strövområden finns i lavtallskogen. Här kan man träffa på de stora flyttblocken Gubben och Gumman.

Geologi

Skäggenäs har ytterst intressanta geologiska minnesmärken, av vilka några måste betraktas som kalmarsundsområdets märkligaste sevärdheter. Sin högsta höjd når Skäggenäs vid Alkullaberget, som är 32 m över havet med en fin utsiktspunkt. Och det är också där som vi möter Skäggenäslandets ur geologisk synpunkt äldsta del. Här träder nämligen urberget i dagen i form av den hårda bergarten kvartsit, som vid Kalmarsund påträffas förutom här endast på Skallöarna i sundet vid Kalmar. På kvartsitblottningen vid Alkullaberget finns en av Kalmarkustens få och bäst bevarade isräfflor.

Bäckeboåsen börjar som ett långsträckt rev i havet sydost om Revsudden och går därefter i ostvästlig riktning tvärs över Skäggenäs. Åsen fortsätter som ett näs mellan norra och södra Dragsviken. Kåremoåsen är en låg biås till Bäckeboåsen, som börjar i den västligaste delen av halvön och fortsätter i nordsydlig riktning. 

Skäggenäshalvön hyser strandvallar, rullstensåsar, stentorg och kvartsitblottningar. De välutbildade strandvallarna är av stor betydelse för tolkningen av Östersjöns nivåförändringar och landhöjningen som skett efter den senaste istiden. Runt nästan hela halvön sträcker sig ett system av dubbla strandvallar, till större delen uppbyggda av klappersten. Den högst belägna markerar Ancylussjöns strand, den lägre Litorinahavets. 

Väster om vägen till Vadstena finns klapperstensfält. Här finns också en sandstrand.

Natur och landskap

Skäggenäs har en mycket rik, omväxlande och vacker natur. När man på landsvägen från Ryssby, "Näsvägen", som troget följer Bäckeboåsen, nalkas kusten öppnar sig den norra skärgården snart för blicken, med stilla vikar och små skogklädda låga holmar. Man passerar sedan näsets smalaste del vid Drag, där man ser vattnet på båda sidor, åker över kanalen och sedan genom ett skogsparti, tills man ser slätten vid Boda breda ut sig med angenäm växling av åkrar och lövängar. 

Skäggenäshalvön är till större delen barrskogsbevuxet men har även omväxlande odlingslandskap, lövskogar och strandängar. En sälkoloni går att se på den nordligaste udden på Skäggenäs, Örsudden. 

Sydväst om Vadstena finns en ekdominerad lund med flera gamla och storväxta träd. Där växer murgröna, lundtrav, gulsippa, desmeknopp, Sankt Pers nycklar och skånsk nunneört. Odlingslandskapet vid Narvet har en tilltalande landskapsbild med åkerlyckor, och ekdungar. Vid stranden finns värdefulla strandängar. Här växer vejde och vårklynne. Till björkhagen i Venenäs hör ett fint strandområde. En betad udde med en mindre fiskebod sträcker sig ut mot moränskärgården innanför Skäggenäs.

Vidare finns i området sandiga åkrar med ovanliga åkerogräs, en lövlund med sårläka, en före detta askäng, en lund med ramslök, lungört och skånsk nunneört, ett kärr med jättestarr, en hagmark med hamlade lindar och en växtlokal för de sårbara ogräsen klubb- och åkerfibbla. Väster om Drag finns ett mångformigt och artrikt strandängsområde som är utvecklat på sandigt-grusigt material från åsen. Inom strandområdet finns ett kärr med vitag, kärrspira och tätört.

Vid Lindö naturreservat finns en rad rödlistade arter knutna till gamla ekar och lindar. Bland skalbaggarna finns flera arter som lever i hålträd och i död ved t ex gulbent kamklobagge och gulbandad brunbagge. Lövvårtbitaren förekommer rikligt. Bland fjärilarna kan vitt ugglemott, lindbrokmal, åkerväddmott och lindmalmätare nämnas. Det är dessutom den enda kända lokalen i Småland för ljusribbat ängsfly och leverfärgat ängsfly.

Flera lavar med höga krav på sin växtmiljö finns på de gamla träden. Gammelekslav, som nästan uteslutande växer på gamla ekar, visar här ett undantag och återfinns både på ek och lind. Här finns också matt pricklav, liten sönderfallslav och på veden av en gammal eklåga växer dvärgbägarlaven. När det gäller arter knutna till gamla och grova ädellövträd, utgör kuststräckan norr om Kalmar en viktig del i ett landskapsperspektiv. På Skäggenäs finns några av de nordligaste lokalerna i landet för långbensgroda.

Historia

I sin nuvarande form är namnet Skäggenäs känt sedan 1200-talet då det uppträder i kustens äldsta seglingsbeskrivning. Troligen har namnet uppkommit efter en väldig forngrav, Kung Skägges hög, belägen vid Drag.

Öster om Drag går en stenmur från strand till strand som tros vara rester efter en försvarsanläggning. På Revsudden finns flera fornlämningar som visar att trakten var betydelsefull under yngre järnåldern. Inne i bebyggelsen finns flera rösen, stensättningar och en domarring. Rester av ett större gravfält tyder på att platsen haft stor betydelse under denna tid, troligen med en väl fungerande hamnanläggning redan då. Elva gravar finns kvar och de går att finna i sommarhusens trädgårdar. 

Kalmarsund är som smalast vid Revsudden och platsen har därför varit ett av de bättre ställena för forntidens folk att färdas mellan Öland och fastlandet. Från förhistorisk tid fram till 1500-talet användes Drag som en plats där man drog över båtarna för att slippa färdas runt Skäggenäs, därav kommer namnet Drag. År 1558, efter kung Gustav Vasas bestämmelser, byggdes en kanal genom Drag. Kanalen förlorade sin betydelse under 1800-talet och det som finns kvar av den är en stenskodd ränna. Det byggdes en valvbro i ett spann över kanalen i början av 1800-talet som har ersatts av en ny bro. 

Av alla gårdar på Skäggenäs äger Vadstena den äldsta och intressantaste historien. Gården är känd från medeltiden, 1478, då bl. a. Kalmar Nunnekloster hade jord här. Från samma tid är en ägare känd i ett dokument, utfärdat 1479 av Linköpingsbiskopen Henrik, som meddelar att "hederlik man Peder Claesson på Vasteno gard skänkt 4 gutniska mark till Ryssby kyrka, och skulle härför vid Gregorii mässa för honom och hans förfäder läsas botpsalmerna "att Gud ville vara deras själar nådelig". Kanske var det samma man, eller hans förfäder, som skänkt jord till nunneklostret.

I samband med Gustaf Vasas kyrkliga reduktion har denna jord tydligen hemfallit till Kronan, och från 1550-talet vet vi att Skäggenäs gård är en kunglig domän, tydligen en av de många "avelsgårdar" under Kalmar slott, som konungen så energiskt och personligt intresserade sig för. Egendomen förekommer också ett par gånger i Gustaf Vasas registratur. Ena gången, 1555, skriver kungen till sin betrodde man, Joen Skrivare i Möre, att denne skulle låta förskaffa bönderna vid Skäggenäs andra hemman eftersom deras gårdar skulle läggas under Skäggenäs gård. Andra gången Gustaf Vasa ger order om förhållandena på Skäggenäs gård är 1556, då han tillskriver Joen Skrivare att denne "lather tilpynthe ängesjordh vid Skäggenäs, effter hoon inthet dåger til åker". Nutidens vackra Vadstenaängar kanske äro ett resultat av denna order.

Gammal kustlandskap vid Turenäs-Vadstena, Foto: Manne Hofrén 1937 DigitaltMuseum Kalmar Läns Museum Public Domain

År 1603 donerar Karl IX Vadstena som frälse till amiralen Knut Kijls änka Brita, för hennes mans trogna tjänsters skull. I donationen ingick två hemman Boda och ett Ref jämte torpet Slättås och Rocknekalvs holme. Redan 1602 hade Knut Kijl byggt sätesgård på Vadstena.

En gammal gård är också Lindö, fordom ett herresäte, som under 1600-talets andra hälft ägdes av ätten Silfverlåås. Kring 1800 ägdes ena hälften av lantmätare L. Rossander. Det är en synnerligen vackert belägen gård. Boningshuset på Lindö har sitt stora intresse genom de målningar från tidigt 1600-tal, som finnas bevarade på vinden, på takbräderna. Huset lär delvis ha byggts av virke från Aby gamla prästgård, och dessa takbräder ha synbarligen ursprungligen suttit i prästgårdens stora sal som en tidstypisk och förnäm dekoration.

Hamn och skeppsvarv

I områdets kustbyar har det funnits flera hamnar och skeppsvarv. Till skillnad från många små varv i trakten så byggdes det på Skäggenäsvarvet under 1700-talet större fartyg för handelshusen i Göteborg, Stockholm, Malmö och Ystad. Det finns fornlämningar av varvet på näsets södra udde. På området syns enstaka husgrunder och de fem stapelbäddarna. I vattnet syns ett område med rester av stengrunder och stolparna av trä från den gamla varvsbryggan. Några arbetarstugor finns kvar än idag.

Under 1800-talet var Drag och Revsudden viktiga utskeppningshamnar. Frakt av virke och jordbruksprodukter skeppades ut från Rockneby via hamnarna i Drag och Revsudden. När järnvägsstationen invigdes i Rockneby 1897 förlorade småhamnarna sin betydelse. 

Söder om Revsuddens hamn, på södra Revet fanns det sedan 1500-talet en lots- och tullplats. Idag finns en lotsutkiksbyggnad kvar här. Färjeläget var i bruk fram till 1972. Byggnade av ett Revsuddens gästgiveri finns ännu kvar.

Gården Stora Rev ägdes och beboddes tidigare ofta av sjökaptener

Industri

I början av 1700-talet byggdes ett saltsjuderi vid Djupvik och grovsalt importerades från Polen. Saltsjuderiet lades ned vid mitten av 1700-talet och ersattes av ett skeppsvarvet, Skäggenäs varv, även kallat Gamla varvet, som var i drift fram till 1890-talet. Greve C O Posse startade en omfattande trävaruhandel och virket gick i första hand till England och verksamheten drevs till 1894. 

Fiske

Skärgården vid Drag samt sundet har i äldre tider varit mycket fiskrika särskilt i vattnet vid Snärjbäckens utlopp i Norra Dragsviken. Ålfisket längs näsets stränder har i alla tider varit mycket givande - vid tiden för storskiftet 1793 fanns minst ett 20-tal "ålbroar" vid stränderna. Det största fiskeläget har legat Revsudden. Vid Venenäs finns ett fiskeläge kvar.

Källor:

• Natur i Östra Småland (Länsstyrelsen i Kalmar län 1997)
• Kalmar Lexikon 
• Program för friluftsliv (2021 Kalmar kommun)
• Skäggenäs en småländsk kustbygd (Manne Hofrén, 1944)