Torhult-Kallemåla
Kulturmiljöprogram för Torsås kommun
Byarna Torhult och Kallemåla är grannbyar, nordväst om tätorten Gullabo. Både den större byn Torhult, liksom den mindre byn Kallemåla, har bebyggelse som utmärks av stora mangårdsbyggnader och bostadshus utspridda utmed byvägarna och landsvägen. I båda byarna är odlingslandskapet småskaligt och mångformigt, med öppna åkrar närmast bebyggelsen och steniga ängs- och betesmark längre ut. Stenmurar, ett stort antal odlingsrösen, fägata och hamlade askar bidrar till upplevelsen av de båda byarnas miljö som ett traditionellt odlings- och agrarlandskap i skogsbygden.
Både Torhult och Kallemåla har klassats av länsstyrelsen som ett område med mycket högt kulturvärde. I områdets norra del, vid Kallemåla och i sydöstra delen av Torhult finns ängar utpekade i ängs- och hagmarksinventeringen.
Torhult
Torhult är en relativt stor by i den småländska skogsbygden. Byn ligger i ett kuperat, småskaligt landskap nordväst om Gullabo kyrkby. Inägorna, med den ännu öppna och brukade åkermarken, ligger närmast bebyggelsen. Centralt i byn finns flera hamlade askar. I skogen, på byns utmarker, finns flera bevarade namn som tyder på tidigare våtmarker som dikats ut för att få mer jordbruksmark under det expansiva sena 1800-talet och tidiga 1900-talet: Lerkärret, Korpamossen, Kvarnmaden, Kavelbromossen och Madkärret.
I byn finns flera intressanta historiska lämningar efter en jordkula, ett flyttblock (kallad Offerhallen), torpgrunder, slaggvarpar och tjärdalar. Vid byns södra gräns, vid Transjöns södra spets, finns rester efter en ängslada och strax nordöst om bykärnan finns rester efter en s.k. skvaltkvarn. Väster om skvaltkvarnen finns också två stora stenblock som av tradition kallas ”Bruastenen” och ”Tors altare”. Bruastenen är en större, flat stenhäll på cirka två kubikmeter och är cirka en meter hög.
Enligt sägnen föll en brud av sin häst när hon var på väg till sitt bröllop och bröt nacken, där av dess namn. Tors altare, som ligger cirka 25 meter norr om Bruastenen, är en liknande sten som enligt traditionen lär ha varit en offersten.
En välbevarad torkugn för lin, med en lång så kallad ”galt”, är belägen i skogen i byns nordöstra del. Företeelsen med små linugnar är uråldrig och sammantaget har därför alla bevarade lämningar efter linugnar generellt ett mycket högt kulturhistoriskt värde.
De äldre mangårdsbyggnaderna i Torhults bykärna ligger längs med den gamla slingrande byvägen. De har alla den karaktäristiska Södermöreknut med rundstav mellan knutskallarna, och ibland spår av den så kallade Torsåspanelen. Flera mangårdsbyggnader härstammar från omkring 1880-talet.
Kallemåla
Den mindre byn Kallemåla ligger strax nordväst om Torhult och utgörs idag av tre större gårdar samt en mindre stuga. Utmed landsvägen finns ett hus som tidigare var lanthandel. Byn är placerad i ett kuperat, småskaligt landskap med öppna åkrar och steniga betesmarker intill bebyggelsen. I byn finns flera väghållningsstenar samt uppgifter om en plats där en milsten tidigare stått. Utmed landsvägen (häradsvägen) finns flera husgrunder samt en tjärdal och lämningar efter slaggvarp.
Värdefull natur i Länsstyrelsens bok Natur i östra Småland (1997, område T5)
Kring Torhult finns ett småskaligt, öppet odlingslandskap av ålderdomlig karaktär med små åkrar, hagmarker och gammal bebyggelse. I norra delen vid Kallemåla finns två björkhagar med naturlig fodermark. I denna finns insprängda före detta åkrar. Hagmarken är mycket artrik med vegetation som varierar från fuktängar i låglänta partier till frisk- och torrängar i högre. Några av vegetationstyperna är stagghed, gräslågstarräng och örtrik friskäng. Några hävdgynnade växter är kattfot, slåttergubbe, granspira och svinrot.
I sydöstra delen vid Ängslund finns en liten igenväxande hagmark med lundkaraktär. I trädskiktet dominerar björk och i buskskiktet hassel och rönn. Den dominerande vegetationstypen är friskäng, men även fårsvingeltorräng förekommer. Slåtter- och betesgynnade växter är slåttergubbe, darrgräs och brudbröd. Hagen omgärdas av en stengärdesgård.








